Hej då och tack för fisken!

Hej då och tack för fisken!

Efter ett snörpligt farväl och många kramar så har vi tillslut checkat in och sitter nu på Absolutbaren och dricker ramlösa. Axel lyckades såklart försova sig en och en halv timme och tvingades åka 220km/h för att hinna till incheckningen. Med hjärtat i halsen och sin syster på armen så vandrade Axel in på flygplatsen till min stora lättnad.

Direkt vart det kramkalas och inte ett öga var torrt och vi vandrade tillsammans till de andra sidan säkerhetskontrollen, mot framtiden!

(lyckades som tur var hitta en snäll kille vid incheckningsdisken som hade överseende med min övervikt på 9kg, annars hade det blivit en dyr morgon, måste nu bara hitta någon som har överseende med Axels kroppsvikt)