Hade ett väldigt interesant möte idag på jobbet. Det kom in två bröder som jag direkt på deras utseende och accent förstod kom från turikiet eller liknande och när jag hjälpte dem att hitta underställ så frågade jag dem vart de kom ifrån och mycket riktigt så var det Turkiet. I gengäld frågade de mig och jag svarade Sverige.
Men du mannen! Vi har haft en pizzeria i Gävle!
Plötsligt kunde vi övergå till Svenska och de pratade om att de nästa vecka skulle åka till sverige för att hälsa på deras mamma (båda var runt 40) och hur de hade bott i Sverige i hela deras ungdom samt även börjat jobba där. Men nu bor de båda på Guldkusten och har gjort det i över 10 år och skulle aldrig kunna flytta någon annan stans. Jag vart lite förvånad över det men när jag frågade varför så fick jag ett vädigt ärligt svar.
Efter bara något år här vart vi Aussies. Men det spelar ingen roll hur länge vi skulle bo i Sverige. Vi skulle alltid vara Svartskallar...
Hårda men väldigt ärliga ord. Vilket fick mig att tänka. Jag brukar alltid säga att trots att Sverige är kännt som ett väldigt fint land med hög status som alltid har vart neutral mot allt och alla så har jag svårt att tro att det finns något annat land som är så rasistiskt som Sverige. Detta tror jag kommer från att vi tycker att det är så viktigt att alla ska behandlas lika och vara lika värda, vart man än kommer ifrån. Men det görs på fel sätt. När vi fick någon ny i klassen så fick vi veta att han heter så och så och han kommer från Bosnien, berätta om Bosnien nu.
För att inte tala om den främlingsfientlighet som finns i mångas sinne, att vi inte vill bli störda av sånt vi inte förstår oss på. Säg inte att du har fördommar för alla har fördommar. Jag kommer ihåg när jag gick i ettan på lågstadiet och en tjejkompis till mig kom fram och sade
"Jag får inte leka med dig för att min pappa har sagt att jag inte får umgås med svartskallar". Jag gick hem och frågade mamma vad en svartskalle var och fick för första gången reda på att Danko inte var ett svenskt namn. Trots att jag är född, uppvuxen och antagligen, dock faller det på att jag inte har blå ögon, ser så Svensk ut som det går.
En liknande grej hände när jag vart intervjuad över telefon för ett sommarjobb och efter 15 minuter av grymt bra jobbsnack så fick jag min provanställning och skulle få börja dagen efter. Min blivande chef skulle bara ta mina uppgifter och när jag berättade att jag hette Nicklas Danko så vart det helt tyst. Sen fortsatte han med
"Danko? Du är inte Jugoslav va?" jag svarade nej och fick då svaret
"Haha, nej men då är det ju lugnt! Syns imorgon!".
För mig personligen har det aldrig varit ett problem att jag har haft ett internationellt namn, tvärt om, men det är många som ser problem med det. Eller i alla fall ser ett problem som måste lösas. Därför blir vi ständigt bombaderade av "noll-tolerans-veckor" på TV4, Vi gillar Olika kampanger från Aftonhoran och grupparbeten i skolan.
I ett försök att få alla att förstå varandra så handlade allt om att visa varandra sina olikheter istället för att fokusera på likheterna. Därför gillar jag stora städer, där hela befolkningen är blandad och därför är det ingen som har vart där längre än någon annan. På så sätt är alla lika, och allas likhet är att de är olika.
Vilket är synd, vi gör ett problem av något som inte borde vara ett problem.
(Observera att hela mitt inlägg inte tar notis om ekonomiska situationer, invandring och integration finns det inget fel med, men är det okontrollerad så skapas problem.)
