Vad liten man känner sig i Hong Kong

Vad liten man känner sig i Hong Kong

Efter att ha setat/legat/sovit/ätit och för den delen lidit mig igenom de 12 senaste timmarna i samma sittställning så är jag tillslut framme i Hong Kong. Jag har svurit för mig själv att jag aldrig kommer flyga med KLM igen. Jag fick nån jävla bekräftelse på att jag har betalat övervikt vilken jag skulle lämna in varje gång jag checkade in på ett nytt flygplan. Men när jag kom till Cathay Pacific så hade de ingen aning om varför jag hade såna...

Dock, på den positiva sidan så är Cathay Pacific det lyxigaste flygbolaget jag någonsin har rest med. De slog till och med Singapore airlines. Hoppas det blir lika bra nästa vända också så överlever jag nog den med.

På planet spenderade jag tiden med att kolla på tvserier och film. Såg sex avsnitt av family guy, två av Sex And the City, tre av Friends och filmen "The Duchess" med Kiera Knightley (för din skull August). Bredvid mig satt ett gammalt par från Holland som skulle till Bali, säkert 75 år gamla. De var så otroligt söta, de till och med höll varandra i handen när de sov och skulle den ena på toaletten så följde den andra med och stod utanför. Absoluta förebilder för, tja, alla!

Just nu har jag gått vilse tre gånger redan, inte hittat min gate än och jagat efter ett Starbucks cafe i en halvtimme. Jag ser folk med muggar men ingen källa till njutning, the hunt will go on. Nu ska jag gå och göra något vettigt med min vistelse här, jag känner att det luktar kinesisk fotmassage!

Sen har jag även, för att kunna bocka av en till box på min "att göra innan jag dör lista" sökt på Fair Labour på kinesiska Google. Antar att Yakuza står och väntar på mig på Gaten redan.