Livsenergi!

Livsenergi!

Ja då var det verkligen inte långt kvar. Både på gott och ont. Vem jag än träffar så är det alltid samma sak då jag hela tiden samma fråga:

Hur känns det att åka tillbaka? Kommer det bli jobbig? Det är ju så lång tid.

Men trots att det kommer bli tråkigt, att lämna alla hemma, både familjen och vännerna så känns det som om jag skulle lura mig själv om jag inte åkte tillbaka. Självklart går det inte en dag nere i Australien utan att jag tänker på hur alla mina vänner har det hemma i Sverige, eller vad min familj gör. Men detsamma gäller när jag är i Sverige. Varje dag funderar jag på vad som händer på Guldkusten, vad mina vänner där har för sig och vad jag missar.

Att åka bort i tre år har jag kommit fram till att det är en väldigt lång tid. Nästa gång jag sätter min fot på Svensk mark så har ett helt år förflutit igen. Vilket fick mig att fundera på vad ett år egentligen är. För mig personligen är ett år 365dagar vilka involverar fyra årstider, två terminer i skolan med 8 slutprov, antagligen en förkylning, två jobb, två nya centimeter på längden (men det får räcka nu), nya vänner och ca 1000bilder med min kamera. Men för mina föräldrar så är ett år inte särskilt länge, det är ju bara ett år till, ett ljus till på tårtan, tillsammans med skogen av ljus som redan står där. Men för min kusin Hannes som fyllde ett år nu i December så är ett helt år för honom, ett helt liv.

Men varför är ett år för Hannes så mycket mer än ett år för en vuxen? Dom får ju trots allt lika många intryck, tar lika många andetag, vaknar till samma sol och somnar till samma måne, dag ut och dag in. Varför verkar tiden gå fortare och fortare desto äldre man blir?

Det får mig att förstå att livet blir vad man gör det till, för lilla Hannes finns det där varje morgon en helt ny värld. Nya människor, platser och ljud att uppleva, härma och lära sig av. Medans för en vuxen så är det fortfarande samma jobb som gäller, samma vänner och ingenting verkar spännande längre, ingenting verkar nytt.

Efter att ha kommit till insikt så förstår jag att livet blir vad jag gör det till och jag har bestämt mig att se världen ur lilla Hannes perspektiv. Trots att han har ett liv som är 19gånger kortare än mitt och inte ens nära på den kunskap och det förnuft jag har så besitter han den mentala inställningen jag hoppas så innerligt att jag aldrig kommer att förlora. Att livet är roligt, att livet är spännande och att livet aldrig under några omständigheter får vara tråkigt och monotont.

Kom igen Hannes, nu tar vi över världen, nu visar vi vad vi går för! För vi har någonting alla andra saknar, en aldrig svalnande Livslust!


Jag och min förebild Hannes!