Till vänner och familj

Till vänner och familj

Nu sitter jag på arlanda igen. Det är över ett halvår sedan jag satt här sist, nervös, vilsen och jag kände mig väldigt liten. Men idag är det annorlunda. Idag är jag inte rädd för hur det kommer att bli i Australien. Om jag kommer få några vänner. Om jag är för ung. Om jag kommer klara skolan eller om jag har gjort rätt val.

Nej idag sitter jag här, trots en vemodig känsla av alla underbara människor jag har vart tvungen att säga farväl till, ändå med ett brett leende. Jag vet nu hur det fungerar i Australien. Att alla snabbt blir vänner med varandra. Att du är så gammal som du känner att du är (jag är 22 och Luke är 19). Att skolan inte är svårare än man gör den och att valet jag gjorde på CIS kontor i oktober för två år sedan antagligen är det bästa jag har gjort i mitt liv.

Alla slut är egentligen bara en början på något nytt och där man förlorar en vän så får man tre nya. Men egentligen förlorar man aldrig en vän, för man vet att de alltid kommer bestå. Oavsett hur långt bort man är eller hur länge det dröjer tills nästa gång man möts. Därför är detta inget farväl, utan helt enkelt ett 'See you later'.

Men så klart kommer jag sakna er alla. Otroligt mycket! Det är ni som har gjort mig till den jag är! Det är er jag har att tacka för allt.