Spontanitet i sin bästa form

Spontanitet i sin bästa form

Efter en lång torsdag, efter att ha vart på universietet i tolv timmar, ätit pankakor, gymmat och pluggat så såg jag framemot en lugn kväll framför några avsnitt av South Park eller bara hänga med de andra vid poolen eller på balkongen. Vi åt middag och funderade lite på om vi skulle se en film tillsammans i uppehållsrummet. Det var då det hände.

Jag vet inte om det var Luke eller vem det var men förslaget att vi någon helg skulle bege oss till Lamingtons Nationalpark och vandra ut till ett känt vattenfall och vid skymningen se lysmaskar på den stora Picknick rock. Det verkade intressant men med allas prov och planer skulle det vara svårt att passa in och vi skulle antagligen inte vara möjligt.

Det var då Luke sade:

- Vi kan göra det nu.

Först trodde vi han skojade, men bara en halvtimme senare (klockan var då 10:45) så var vi redo, vi skulle ut på natt hajk. Vi var totalt sju stycken, Thomas, Luke, Axel, Desiree, Emilie, Jag och Nir. Vi körde i lite mer än en timme en lång och ringlande väg upp till toppen av Green Mountain, och O'Reillys campingplats.


Vi hade två bilar, jag åkte med Desiree och Emilie och vi var pepp som vanligt

Därifrån började vi vandra en stig rakt in i regnskogen. Först kom vi till en väg med hängbroar ca 10m ovanför marken och även en utsiktsplats i en trädtopp nästan 30m ovanför marken. Då var man som högst upp på berget, vinden ven men det var inte kallt ändå. Vi var på toppen av Guldkusten, och såg ut över den mest stjärnklara natt vi någonsin har upplevt, till och med klarare än nätterna i Fiji.


Skylt, det såg lovande ut


Grymt coolt att springa runt 20m ovanför marken, i totalt mörker


Mycket klättra vart det, men det var det värt


I utsiktstornet, 30m ovanför marken.

Vi klättrade ner från utsiktstornet och fortsatte vandra in i skogen. Förutom de två ficklamporna och den upplysta skärmen från min kamera var det totalt svart. Bara stjärnorna bröt mörkret.

Efter att ha vandrat i en timme till, längs med raviner och enorma Fig-träd och träffat på en spindel av storleken större så kom vi fram till Picknick Rock. En stor klippa full med lysmaskar. Först såg man bra en eller två, men när vi stängde av alla lampor och lät ögonen vänja sig så var det plötsligt hundratals. De såg precis ut som små blå dioder uppsatta på en vägg. Riktigt märkligt, riktigt häftigt. Efter Picknick rock var det bara en halv kilometer kvar till vattenfalls gläntan som var vandrigens slutpunkt. Mitt ute i ingen stans i regnskogen växte det palmer och trädtopparna öppnade sig till en glänta. Där låg vi på en enorm sten bara några meter bredvid ett vattenfall och tittade mot den klara himlen.

Där var vi, sju vänner, alla utom Luke, totalt på andra sidan jorden, mitt ute i ingenstans, omringade av regnskog och bara såg upp mot den klaraste stjärnhimmel vi någonsin har sett. Det var en upplevelse jag aldrig kommer glömma. Allt var så lugnt, allt var så vackert, allt var så fridfullt. När det inte kändes som om det skulle kunna bli bättre på något sätt, så hände det. Plötsligt började stjärnor falla. På bara tio minuter såg vi över sex stjärnfall, stora och klara och kvällen nådde sin absoluta höjdpunkt.

På stenen, mitt i ingenstans. Borde vi göra reklam för Griffith?

Jag vet inte hur länge vi var där ute, allting mellan en kvart till en timme. Men tillslut valde vi att gå tillbaka, då vi nu visste vägen fick vi upp ett bra tempo och en timme senare stod vi vid bilen igen. Klockan var nu strax innan fyra på morgonen och solen började gå upp. Så vi åkte den slingriga vägen tillbaka till surfers. På vägen såg vi tre kängurus (var av en hoppade in i Lukes bil, inte farligt, bara en vänskaplig knuff), några wallabys och ett tjugotal kor som vandrade fritt. Vi kom hem klockan 5:16, totalt utmattade men oj vad vi var glada.

Klockan 10 satt jag dock i föreläsningssalen igen och under två timmar lyssnade jag på en föreläsning angående hur valutakurser ändras och hur staten kan påverka dem. Hela tiden tänkte jag dock på hur lycklig jag är. Jag bor i ett magiskt land med vänner från hela världen och varje dag får jag möjligheten att uppleva nya saker som andra bara kan läsa om i böcker och på Wikipedia. Jag kunde välja att plugga vart jag ville, jag valde andra sidan jorden. Jag surfar på morgnarna innan jag går till skolan och jag kan göra vad jag vill när jag vill.

Jag är så lyckligt lottad att jag kommer från Sverige som låter mig göra vad jag vill. Därför förstår jag inte varför inte andra tar samma chans som jag har tagit. Prova på något annat än Heybaberiba och Falukorv. Se vad som finns på andra sidan Danmark. Bara ta ett djupt andetag och kasta dig in i verkligheten. Du kan vara helt lugn, du kommer klara dig, utan tvekan. Så vida du vill förstås.