Storhetsvansinne och Guldfeber

Storhetsvansinne och Guldfeber

Pratade med en vän från Sverige här om dagen som tar studenten nu till sommaren och vi diskuterade om vad han ska göra nu här efter. Jag försökte uppmuntra honom till att studera utomlands (så som jag gör med egentligen alla andra). Efter att ha givit honom några förslag så vart han upprörd när jag kastade flera möjligheter till honom som sträckte sig över hela jorden.

Han: Du hade så jävla bråttom från härifrån, vad har du emot Sverige egentligen?
Jag: Jag kommer aldrig kunna ha en Ferrari i Sverige.

Nu kommer jag plötsligt in på ett otroligt känsligt ämne. Pengar, för I Sverige är det något fult och smutsigt som man inte ska prata om. Det är självklart okej om man lyckades skrapa fram en Volvo framför Steffo i morgonsoffan, då är man ju någon att se upp till. Det är också okej om man ärver ett lass med klöver från pappa som oavkortat ska gå till rosa pikétröjor och champagne på Sveriges längsta catwalk, Stureplan.

Därför vet jag med mig att jag kommer skapa mig många fiender med det jag skriver nu. Att jag har som mål här i livet att arbeta hårt och bli snuskigt rik. Åka Ferrari genom Europa (Inte Gumball dock, inte ett dugg intresserad av sånt), äga fastigheter i flera storstäder, resa jorden runt, och göra allt som jag någonsin har drömt om, äga allt jag någonsin velat ha, bara för att jag kan. Som Jon Olsson säger, "Varför jag skruvade på en takbox på min Lamborghini? Bara för att öka på min "jag är CP nivå"". Men mest av allt ser jag frammemot att se hur jag bygger upp mitt namn, från mitt första företag till mitt globala imperium. Folk ska vilja vara som jag, folk ska ta foton på sig själva utan för mina fastigheter och sätta upp dem på väggen. Jag ska snacka skit hos Letterman och jag ska tacka nej till P Diddy. Jag ska klä framsidan på Forbes innan jag är färdig, dom ska ringa mig. Med detta menar jag inte att jag ska bli någon Gordon Gekko, jag har inga planer på att förstöra människors liv, fast om vi slutade bry oss så mycket om varandra så kanske Saab fortfarande skulle finnas kvar i Sverige, och Volvo kanske inte skulle gå i konkurs lika snabbt. I en värld där pengar har mycket större makt än röster så kommer man inte långt med en korg gatustenar i Göteborg. Men med rätt summa så kan du få Putin att mata dig med kaviar iklädd Kalle Anka kostym. Money talks, money walks.

Så varför skulle jag vilja göra något sådant, vad vill jag bevisa? Vem vill jag imponera på? Till vilken nytta? Ingen alls faktiskt, bara för att jag kan, bara för att jag är mycket smartare än många andra, bara för att det är min dröm. Bara för att jag ska ha allt. Men också för att, det inte finns något eller någon där ute som säger att jag inte kan det.

Så hur ska jag nu gå igenom med detta? Det finns många där ute som läser detta som säkert blir sura, avundsjuka eller till och med rädda. Om du känner att du är en av dem som just nu antagligen tänker:

Du kommer aldrig att lyckas, du kommer aldrig att bli något. Varför tror du att du är någon?

Om du gör just det så kan jag inget annat än tacka dig. Har du givit efter till avundsjukan och istället för att ge dig ut i världen och försöka ta över den på ditt eget sätt så blir det ju bara ett hinder mindre för mig. Jag vet inte hur jag kommer göra för att lyckas här i livet, jag har dock oändligt många planer och hoppas på att någon av dem kan ta mig dit jag vill. Vare sig det handlar om transporter, båtar, fastigheter, vapen, mode, flygplan, hotell, aktier, events, casinon eller media. Fungerar inte en så tar vi en annan. Pengar kan man alltid skaffa fram, det är när du får slut på tids som det är kört. - Donald J. Trump

Självklart kan jag inte lova någon annan än mig själv att jag kommer lyckas med att uppfylla alla mina drömmar. Men det gör inget.

Det enda som skulle kunna göra att jag misslyckas är om jag inte försöker.

Just nu känner jag dock att det går trögt. Sitter fast i Australien i tre år, Surfers Paradise är visserligen en underbar stad men dock känns det som om jag vore ute på landet. Australien är ett väldigt "chill" land och en öl framför grillen på kvällen är allt man kan begära. Utbildningen här är dock värd mycket i Asien (som jag tror kommer hjälpa mig med att tjäna min första miljon) och resten av världen så jag planerar för framtiden. Bara jag får komma bort en termin till Paris eller Rom så slutar jag nog klättra på väggarna. Annars får jag byta campus till Brisbane för se lite kontor igen.

Världen är din lekplats, 5% av världens invånare äger 95% av dess förmögenhet. Det förtjänar dom. Men de får passa sig, för här kommer jag!