An act of Nature

Har precis kommit hem från en biokväll med gänget. Vi började kvällen med att ha ett möte om Nya Zealand och efter att ha fixat ett schema för nästan hela veckan är vi nu redo att ge oss iväg.

Efter att ha ätit pizza och planerat så mötte vi upp med några flera och drog på bio. Planen var att se filmen The Uninvited men när vi väl var där beslöt vi oss för att inte se en skräckfilm utan istället se Nicholas Cages senaste film The Knowing.

The Knowing handlar om Nicholas Cage som, genom sin son får tag i ett papper med siffror på. Siffror han till en början är placerade slumpvist men det visar sig vara datum och årtal samt dödsoffer för olika katastrofer och terroristattacker. Detta leder i till slut till datumet för världens undergång.

En riktigt häftig men stundtals sjukt läskig film som jag rekommenderar alla att se. Den påminner i slutet om att vi trots allt bara är en del av naturen och där med med i naturens kretslopp. Plötsligt får vi veta att våra dagar är räknade och det finns inget vi kan göra för att stoppa det. En kanske väldigt Sci-Fi inspirerad tanke men det har hänt förut och kommer hända igen. Meteoriten som utplånade dinosaurierna, alla våra istider och naturkatastrofer som vulkanutbrott, tsunamis, epidemier och jordbävningar. Bara för att vi har utnämnt oss själva som jordens ägare så betyder det inte att det alltid kommer att vara så utan vi kommer också en dag, på ett eller annat sätt att försvinna. Sen är det upp till oss om vi vill påskynda det eller inte, just nu gör vi ju ett utomordentligt jobb.

Fast och andra sidan, låt oss tänka oss att vi förgiftar jorden med utsläpp, eller en obotlig sjukdom eller varför inte en på tok för stor atombom. Jordens yta blir på bråkdelen av en sekund förvandlad till bubbelplast och sagan är slut. Kanske tar det jorden 200 000år att starta om och få växter att leva igen. Vilket för människan är hela vår evolution, medens för jorden, bara en blinkning i dess 4.5miljarder år långa liv. Vilket ändå är mycket kortare än för många andra planeter.

Vi tror att vi är övermänskliga, vi säger att någon sticker ut och gör något som vi inte känner igen har ett onaturligt beteende. Men det är inte så, vi kommer aldrig kunna vara mer än mänskliga och vad vi än gör så är vi bara en liten del, av det vi kallar naturen.

Tack till Marcus Pettersson som ville ta upp ämnet för några år sedan, om vi tar minut och ser oss i perspektiv, så syns vi knappt. För även om vi bygger en 1000m hög byggnad, så är det inte ens ett gruskorn på jordskorpan.

Dagens låt: Louis Armstrong - What a wonderfull world!

1 kommentarer:

Blaupunkt | 1 april 2009 kl. 22:41

Man kan dra perspektivet ännu längre, exempelvis som Carl Sagan gjorde. Hjärnan går sönder när man försöker begripa konceptet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Pale_Blue_Dot