BERG

BERG

Jag flög över Tibet idag vilket var riktigt intressant. Det var Berg, berg, BERG, BÄRG och mer berg så långt ögat nådde, ända bort till jordens krökning. Men ibland, i dalarna och på sluttningarna kunde man se något litet ljussken som blinkade som om det skulle komma från en eld. Det mest intressanta med ljusskenen är att de låg flera flera mil ifrån varandra och varken vägar eller floder fanns i närheten som kunde binda dem samman.

Samtidigt dundrar jag förbi 12300meter ovanför och bara kastar ett öga på dom, lägger huvudet på sne, och tycker synd om dem. Dom som är helt avskärmade från verkligheten, från livet och den mordärna civilisationen. Men vem är egentligen lyckligast, kanske är mannen, kvinnan, familjen eller hela byn där nere vid elden så mycket lyckligare än jag någonsin kommer bli. För dom vet inte vad dom saknar och är nöjda med sina liv, och jag, som lever i det mordärna samhället vet knappt vet vad jag vill ha. För personen där nere är det antagligen lika konstigt att se någonting blinka förbi i himlen som det är för mig när någonting blinkar förbi på marken. Vi är båda ovissa om varandra, lika så existerar vi båda, i samma värld. Det finns så mycket där ute, vi aldrig kommer få förstå.

Vad liten man känner sig i Hong Kong

Vad liten man känner sig i Hong Kong

Efter att ha setat/legat/sovit/ätit och för den delen lidit mig igenom de 12 senaste timmarna i samma sittställning så är jag tillslut framme i Hong Kong. Jag har svurit för mig själv att jag aldrig kommer flyga med KLM igen. Jag fick nån jävla bekräftelse på att jag har betalat övervikt vilken jag skulle lämna in varje gång jag checkade in på ett nytt flygplan. Men när jag kom till Cathay Pacific så hade de ingen aning om varför jag hade såna...

Dock, på den positiva sidan så är Cathay Pacific det lyxigaste flygbolaget jag någonsin har rest med. De slog till och med Singapore airlines. Hoppas det blir lika bra nästa vända också så överlever jag nog den med.

På planet spenderade jag tiden med att kolla på tvserier och film. Såg sex avsnitt av family guy, två av Sex And the City, tre av Friends och filmen "The Duchess" med Kiera Knightley (för din skull August). Bredvid mig satt ett gammalt par från Holland som skulle till Bali, säkert 75 år gamla. De var så otroligt söta, de till och med höll varandra i handen när de sov och skulle den ena på toaletten så följde den andra med och stod utanför. Absoluta förebilder för, tja, alla!

Just nu har jag gått vilse tre gånger redan, inte hittat min gate än och jagat efter ett Starbucks cafe i en halvtimme. Jag ser folk med muggar men ingen källa till njutning, the hunt will go on. Nu ska jag gå och göra något vettigt med min vistelse här, jag känner att det luktar kinesisk fotmassage!

Sen har jag även, för att kunna bocka av en till box på min "att göra innan jag dör lista" sökt på Fair Labour på kinesiska Google. Antar att Yakuza står och väntar på mig på Gaten redan.

Det började ju bra

Det började ju bra

Fick precis betala 1300kr för 4 kilo övervikt. Jag försökte ursäkta mig genom att förklara att jag emigrerar och faktiskt behöver allting jag har packat med mig. Men hårdsubban bakom disken hade lika mycket medlidande som Darth Vader. Efter att ha hostat upp med 1300kr i CSN lån så vänder jag mig om och ser en man stor som ett hus. Jag får betala 1300kr för att jag tog med mig ett par extra skor till mitt liv på andra sidan. Medans han, som utan problem väger 30kilo mer än mig inte behöver lida för sin osunda livsstil.

Har precis gått in på gaten och står på en Sidewalk Express, nu har jag bara 29timmars flygtid framför mig! WIHO...

Till vänner och familj

Till vänner och familj

Nu sitter jag på arlanda igen. Det är över ett halvår sedan jag satt här sist, nervös, vilsen och jag kände mig väldigt liten. Men idag är det annorlunda. Idag är jag inte rädd för hur det kommer att bli i Australien. Om jag kommer få några vänner. Om jag är för ung. Om jag kommer klara skolan eller om jag har gjort rätt val.

Nej idag sitter jag här, trots en vemodig känsla av alla underbara människor jag har vart tvungen att säga farväl till, ändå med ett brett leende. Jag vet nu hur det fungerar i Australien. Att alla snabbt blir vänner med varandra. Att du är så gammal som du känner att du är (jag är 22 och Luke är 19). Att skolan inte är svårare än man gör den och att valet jag gjorde på CIS kontor i oktober för två år sedan antagligen är det bästa jag har gjort i mitt liv.

Alla slut är egentligen bara en början på något nytt och där man förlorar en vän så får man tre nya. Men egentligen förlorar man aldrig en vän, för man vet att de alltid kommer bestå. Oavsett hur långt bort man är eller hur länge det dröjer tills nästa gång man möts. Därför är detta inget farväl, utan helt enkelt ett 'See you later'.

Men så klart kommer jag sakna er alla. Otroligt mycket! Det är ni som har gjort mig till den jag är! Det är er jag har att tacka för allt.

Dags igen!

Dags igen!

Efter en hel helg med vänner och familj så har min vistelse i Sverige för den här gången tagit slut. Igår hade vi en oförglömlig middag med överraskande inslag och idag flera farväl och nu är det dags igen, om tre timmar lämnar jag Falun ännu en gång men den här gången för nästan ett helt år. Mitt flyg lämnar Arlanda klockan 9:50 och efter två stopp i Amsterdam och Hong Kong är jag framme i Brisbane igen klockan 23:20 den 10e. (14:20 svensk tid)

Vad som händer efter det vet jag inte riktigt förutom att Desiree kommer att hämta mig på flygplatsen och att jag kommer vara dödligt trött. Men trots alla farväl jag har fått göra denna helg, alla vänner och familj jag kommer sakna så känns det ändå på något sätt rätt. Det är det här jag vill göra, det är det här jag bör göra, det är det här jag SKA göra.

Skriver antagligen ingen på flygplatsen, dags för djungelvrål igen!

Livsenergi!

Livsenergi!

Ja då var det verkligen inte långt kvar. Både på gott och ont. Vem jag än träffar så är det alltid samma sak då jag hela tiden samma fråga:

Hur känns det att åka tillbaka? Kommer det bli jobbig? Det är ju så lång tid.

Men trots att det kommer bli tråkigt, att lämna alla hemma, både familjen och vännerna så känns det som om jag skulle lura mig själv om jag inte åkte tillbaka. Självklart går det inte en dag nere i Australien utan att jag tänker på hur alla mina vänner har det hemma i Sverige, eller vad min familj gör. Men detsamma gäller när jag är i Sverige. Varje dag funderar jag på vad som händer på Guldkusten, vad mina vänner där har för sig och vad jag missar.

Att åka bort i tre år har jag kommit fram till att det är en väldigt lång tid. Nästa gång jag sätter min fot på Svensk mark så har ett helt år förflutit igen. Vilket fick mig att fundera på vad ett år egentligen är. För mig personligen är ett år 365dagar vilka involverar fyra årstider, två terminer i skolan med 8 slutprov, antagligen en förkylning, två jobb, två nya centimeter på längden (men det får räcka nu), nya vänner och ca 1000bilder med min kamera. Men för mina föräldrar så är ett år inte särskilt länge, det är ju bara ett år till, ett ljus till på tårtan, tillsammans med skogen av ljus som redan står där. Men för min kusin Hannes som fyllde ett år nu i December så är ett helt år för honom, ett helt liv.

Men varför är ett år för Hannes så mycket mer än ett år för en vuxen? Dom får ju trots allt lika många intryck, tar lika många andetag, vaknar till samma sol och somnar till samma måne, dag ut och dag in. Varför verkar tiden gå fortare och fortare desto äldre man blir?

Det får mig att förstå att livet blir vad man gör det till, för lilla Hannes finns det där varje morgon en helt ny värld. Nya människor, platser och ljud att uppleva, härma och lära sig av. Medans för en vuxen så är det fortfarande samma jobb som gäller, samma vänner och ingenting verkar spännande längre, ingenting verkar nytt.

Efter att ha kommit till insikt så förstår jag att livet blir vad jag gör det till och jag har bestämt mig att se världen ur lilla Hannes perspektiv. Trots att han har ett liv som är 19gånger kortare än mitt och inte ens nära på den kunskap och det förnuft jag har så besitter han den mentala inställningen jag hoppas så innerligt att jag aldrig kommer att förlora. Att livet är roligt, att livet är spännande och att livet aldrig under några omständigheter får vara tråkigt och monotont.

Kom igen Hannes, nu tar vi över världen, nu visar vi vad vi går för! För vi har någonting alla andra saknar, en aldrig svalnande Livslust!


Jag och min förebild Hannes!

Planer och Mål

Planer och Mål

Nu är det bara några få dagar kvar tills det bär av igen. Jag kommer landa den 10e Februari klockan 23:20 och antagligen sova hela den 11e och kanske 12e till följd av jetlaggen. Det betyder att jag kommer ha ca 20 dagar på mig på Guldkusten innan skolan börjar igen och under den tiden ska jag:

Skaffa en lägenhet
Köpa en bil
Söka och fixa ett jobb
Planera för Samoa

Prioritering ett blir så klart att fixa en lägenhet att bo i den kommande terminen. Jag valde att inte stanna på the Village den nu kommande terminen då jag ville prova hur det är att bo i en "riktig" lägenhet, närmare Surfers Paradise, närmare stranden.


Så många ställen att välja på, tänk att de typ står tomma största delen av året.

Jag har bestämt mig för att leta och bo med mina två vänner Karen från Norge och Desiree från Nederländerna. Två personer jag verkligen litar på och känner att jag skulle trivas med den kommande terminen. Vi har som plan att bo i någon av höghusen vid stranden, gärna vi Mainbeach eller Paradise Point. Får se hur det går med det.


Desiree, Karen och Emilie på högra hörnet. Emilie har dock åkt tillbaka till Belgien och avslutar sin Master.


Prioritering två blir att köpa en bil. Jag låg lågt på den punkten under den förra terminen, med flit faktiskt. Ville lära mig området med bussar och promenader istället för att bara följa huvudlederna som det ofta blir när man har bil. Nu vill jag dock ha en stor Stationwagon som rymmer alla mina vänner och våra surfbrädor på taket så vi kan dra på Roadtrips längst Guldkusten under helgerna.


Precis så ska det vara, skulle köpt den bilen men de sålde den redan i november.

Prioritering tre blir att ta itu med situationen med jobb. Jag ska ingen ta upp kontakten med Calvin Klein som vi kom överens med för att försöka få anställning där nu. Fungerar det inte så söker jag vidare. Detta hade vart så mycket lättare om jag inte hade vart så kräsen. Vill ha märken på min CV och föredrar att komma hem från jobbet utan att lukta fritös och grillsås. (Dock för er som är oroliga över ekonomin så vill jag bara understryka att ni kan tjäna upp till 140kr i timmen på McDonalds)

Prioritering fyra blir att tillsammans med Luke planera för vår kommande resa till Samoa. Den 16e Mars flyger vi iväg och stannar i en vecka. Jag vill att resan ska fokusera på Surfing och jag vill ta reda på vad han vill ha ut av resan. Det blir spännande, jag är riktigt taggad!

---

Allt detta är det tänkt att jag ska ha klart innan den 2a Mars då skolan börjar och jag vill kunna fokusera fullständigt på den. Kanske är det dock ett önsketänkande men jag ska göra mitt bästa!

För övrigt så har jag satt upp mål att jag under de kommande två terminerna ska få ut så mycket som möjligt av mitt liv på andra sidan jorden.

Surfa minst två gånger i veckan, gärna fler.
Träna tre gånger i veckan (utöver surfing)
Äta mer grön mat och fisk (både för hälsan och för ekonomin)
Lära mig spela piano innan 2010 (yes, nyårslöfte)
Börja med mina uppsatser tidigare den här gången, älskar att jobba i sista minuten dock men vara bättre förberedd.
Gå ut varje termin med ett snitt över 6.0 (det blir svårast)
Köpa flygbiljetter i tid till alla lov. (Att flyga till Malaysia + Bali för under 1000kr är något jag vill dra nytta av)
Samt så klart, ha "The time of My life"

Trots att det bara är några dagar kvar innan jag åker så känns det ändå som om allt är väldigt avlägset från minusgrader och vallar med snö. Men det blir det ändring på, snart är jag där igen. Med sand mellan tårna, glasögon i håret och en luftig skjorta som rör sig i den lätta havsbrisen.

Så tillsvidare får jag hålla mig till filmer som dessa, allt filmat vid South Straddie och The Spit. Våra bästa hang-outs!

Att ta med till Australien

Att ta med till Australien

Jag har nu under ett halvår listat ut vad jag saknat från Sverige och vad jag ska ta med nu när jag åker ner igen:

Att ta med:
Ansiktskrämer och kamfersprit - Australien ligger långt efter i Grooming för män.

Skjortor - I Australien så är modet urtvättade linnen och badshorts som ser ut som en testbild från SVT2. Det är det stor brist på vanliga, stilrena skjortor. Därför har jag gjort mitt bästa på mellandagsrean och kommer åka ner med en 5-6st nya.

Jeans - Även bra jeans är det ont om. Speciellt den tajtare svenska modellen (tänk Nudie och Acne).

Tandkräm - Hade ingen aning om att Sensodyne Whitening kostar 68kr per tub där nere när den kostar typ 20kr här. Det är surt att lägga så mycket pengar på tandkräm när man har studentbudget. Då får mamma skicka med några istället

Souvenirer från Sverige - Japp, tro det eller ej men du kommer få massor med vänner där nere. Därför är det bra att i förväg köpa med svenska souvenirer till dina blivande vänner som du kan ge bort. Detta gjorde jag inte förra gången men själv fick jag en Bandan från Texas, Tequila och en flagga från Mexico och lite annat smått och gott från Belgien och Tyskland.

Saker att INTE ta med
Toalettprylar - Finns ingen anledning att släpa med dig schampo och duschgel. Kan ta upp mot ett kilo i resväskan och allting finns där nere (om det inte är Sensodyne tandkräm dock)

Mat, godis, trä - Då Australien är ett skyddat land får du inte ta med dig mat in i landet. Inte heller trä. Det kommer bara sluta med att du får slänga, alternativt äta allt i tullen på väg in i Australien. Inte värt alls.

Kläder - Det dummaste du kan göra är att köpa solskydd, flipflop och andra sommarkläder innan du åker ner "för att ha redo". Först och främst så är Sverige över ett år efter vad gäller mode och sen kostar allt en tredjedel där nere. Shoppa loss där nere, det gäller allt! (Utom Sensodyne Tandkräm så klart...)

Summering av mitt "Sommarlov"

Summering av mitt "Sommarlov"

Efter att ha vart hemma i två månader nu så är jag klar och ska om en vecka tillbaka till Australien och Guld Kusten. Men då denna blogg först och främst är till för att jag själv ska komma ihåg vad jag har gjort så ska jag summera lovet i korthet.

Jag kom hem i början av december. Jag och Axel hade turen att flyga hem på en så kallad Red-eye-flight, alltså att man flyger nattetid och därför kommer fram på morgonen utvilad och slipper den annars så otroligt jobbiga Jet-Laggen.

Väl hemma så välkomnade mamma, pappa och Axels familj oss på flygplatsen och sen körde mamma hem. Det var faktiskt konstigt att sitta på höger sida av bilen utan att styra. Vi stannade i Gävle för lite svensk husmanskost och åt på McDonalds, där jag även passade på att krama en snöboll på parkeringen.

Hemma fick jag under den kommande veckan träffa hela familjen igen och speciellt mina två kusiner som jag har saknat otroligt mycket. Jag fyllde även år och drog ihop en träff för många av mina närmaste vänner. Vissa kom och hälsade på mig redan första kvällen, vilket jag vart väldigt glad för. Jag har fått ett sådant otroligt gott bemötande av alla och det fick mig att ledsamt inse vad jag faktiskt lämnade för ett halvår sedan. Speciellt August, Jocke, Simon, CH, Alleballe, Rikard, Per, Klings, Malin, Marit och så många fler. Jag är väldigt glad att jag har er för det är ni som har gjort mig till den jag är.

Jag åkte även till Stockholm, var där en vecka innan jul där jag firade min födelsedag tillsammans med pappa och den sidan av familjen. Då fick jag även följa med min bror på release fest för spelet Mirrors Edge på Stureplan. Väldigt överskattad partygata måste jag säga, men jag är väldigt glad att jag fick följa med.

Under december var min mormor inlagd på sjukhuset länge och fick tillslut en Pacemaker inopererad. På julafton samlades som vanligt hela familjen hemma hos oss och mormor var piggare än hon hade vart på många år. Det var en väldigt trevlig dag som jag kommer leva på länge.


Julafton, alla var där!

På juldagen åkte jag till Stockholm igen för att fira jul med den sidan av familjen och sedan åkte jag till Göteborg för att fira nyår. Där träffade jag Caroline, som jag tidigare hade träffat på Peace and Love festivalen i Borlänge i somras. Vi har hållit kontakt under min tid i Australien men nu fick vi träffas på riktigt igen. Jobbigt att jag var tvungen att bli så kär i henne som jag blev nu när jag ska åka igen. Men får väl hoppas på allting har en mening. Jag kommer sakna dig otroligt mycket.

Efter nyår så låg mormor på sjukhuset igen och mamma och hennes bröder spenderade många dagar och nätter hos henne trots att hon var medvetslös mestadels av tiden. Men den 14e januari på morgonen så dog hon ändå. Verkligen sorgilgt att förlora henne då hon alltid har spelat en stor roll i mitt liv och alltid vart med mig och mamma under min uppväxt.


Min mormor är den söta tanten i mitten, kortet togs på hennes 80års dag

Caroline kom till Falun två gånger under januari och trots att vi fick så kort tid med varandra så är jag väldigt glad att jag fick träffa henne. Önskar att vi hade mer tid men jag har inte bråttom heller, vi syns säkert någon gång i framtiden.


Saknar dig som en tok!

Under hela januari så handlade det mycket om mormor och vad som skulle hända efter mormor och jag hade dock tur i oturen som fortfarande var hemma den 30e januari när hon begravdes. Då fick jag även träffa alla de 38 familjemedlemmar och nära vänner som kom på hennes begravning.

Jag har även hunnit med att:
Åka snowboard!


Köra fyrhjuling med vänner på en sjö
Vart med om -22grader (rekord typ)
Festat med mina vänner på Etage OCH Harrys (Finns bara två ställen i Falun)
Vart på en massa Bio (sett Australia två gånger till)
Åkt Spårvagn
Handlat massor med skjortor
Jag har börjat jobba på mitt nyårslöfte att lära mig spela piano
Jag har ätit Sushi med min mamma!
Jag har saknat surfingen varje dag
Jag har fikat med väldigt många och älskat varje sekund av det
Jag har insett hur många bra vänner jag faktiskt har
Jag har inte lagat mycket mat alls
Jag har hållit mig till min budget

Samt så mycket mycket mer jag inte kommer ihåg just nu (feel free to fill in)
Trots att jag är väldigt glad över att ha kommit hem och träffat alla igen så längtar jag också tillbaka. Till mitt liv på andra sidan jorden och allt vad det innebär. Äventyret börjar igen!

Då var det dags igen

Då var det dags igen

Idag är det en vecka kvar tills jag åter igen sitter på flygplanet och är på väg mot det stora landet Down-Under.

Därför tyckte jag det vore lämpligt att igen ta upp bloggen för att komma igång med vanan igen. Men med ett nytt år, en ny termin så kommer bloggen även den se lite annorlunda ut.

Under den tid jag nu har haft ett uppehåll så har jag fått förvånansvärt många mail angående att studera utomlands och så klart framförallt om livet i Australien. Därför ska jag försöka skriva lite mer informativt om vad jag gör och hur jag går tillväga.

Samtidigt vill jag försöka sätta en mer personlig prägel, dela med mig mer av mitt liv, mina funderingar och drömmar. Hoppas att ni inte misstcyker!

Jag jobbar även på en ny design, mitt liv i Australien är långt ifrån så svart som det visas i min blogg.

Så då kör vi, hoppas ni följer mig den här gången också! Jag har många planer för det kommande året och delar det gärna med er!


22cm snö, -9grader och fyrhjuling på en frusen sjö. Så långt från surfing och palmer man kan komma?