KRÅNGEL!

KRÅNGEL!

Blä, hade en riktigt krånglig dag idag. Jag var inte med om en jordbävning och har inte fått H1N1 men fan ibland blir man bara så less.

Det började med att jag drog till skolan en halvtimme innan (till skillnad från de 15-20min innan då jag brukar gå) för att köpa månadskortet för tunnelbanan! Självklart pratade tanten i kassan inte engelska så efter många om och men så försökte hon få mig att köpa något kort i biljettautomaten. Dock ville inte mitt VISAkort fungera och jag började ana oråd. Köpte därför iställte bara en enkel biljett.

Kommer tack vare tantens dåliga kommunikations möjligheter någon minut försent till min lektion vilket är åt helvete, men läraren är fransk så hon är också sen.

Väl inne på lektionen så letar jag efter mitt pass som jag vet att jag har haft i väskan de senaste dagarna då jag har gjort massor med bankgrejer osv men kan inte hitta det. Magen knyter sig och hjärtat hoppar, har jag tappat mitt pass? Nu är jag ju i Europa, och sen är jag svensk också så det skulle väl vara, om inte likte krångligt, det minsta problemet om passet var borta. Men det faktum att jag skulle förlora den lilla röda boken med alla stämplar som jag har samlat på i två år nu gjorde mig deppad men jag hängde kvar på lektionen och pratade om monument och försökte lära mig att stava till "Est-ce que".

När jag fick mitt hål på två timmar så skulle jag försöka köpa månadskortet igen, åter igen samma sak, VISAkortet fungerar inte, inte någon stans. Jag börjar bli orolig. Går därför och köper hårgele på Casino (deras ICA) där kortet fungerar utan problem. Går tillbaka till tunnelbanan och försöker igen vilket igen inte fungerar. Då går jag till uttagsautomaten för att ta ut cash, vilket jag hatar att göra då jag tror innerligt på det kontantlösa sammhället. Då maskinen också käftar emot och påpekar att jag har nått min uttags gräns så blir jag duktigt trött.

Jag förstår då att jag har nått min gräns för uttag vilket jag inte trodde att jag hade någon så jag går tillaka till skolan och fixar nummret till Swedbank som jag ringer från min kontantkorts telefon... burrr. Där möts jag av en automatisk telefonsvarare som vill att jag ska trycka in någon kod jag inte har.

Då försöker jag istället ringa min bankman och lyckas hitta nummret till Swedbank i Falun där jag möts av något trött dalkulla som har vaknat på fel sida, blir dock kopplad och efter att ha setat 5 minuter (fortfarande på min franska kontantkorts telefon) får jag veta att han inte är anträffbar. Ringer då istället mamma för att hon ska ringa honom om hon har tid. Då hon jobbar och jag inte har ringt henne på jobbet på över två år så tror ju hon att jag har råkat ut för en jordbävning eller fått H1N1.

Men kort och gott, hon lovar att gå till banken efter jobbet och jag går in och har en något kontroversiell lektion i Branding.

Efter lektionen ska jag hem och lösa saker, försöker i tunnelbanan igen och kortet är låst. Försöker då med mitt Australiensiska Visa som också är låst och då börjar jag anna ugglor i mossen som det så fint heter.

Jag får därför vänligt ta och gå hem, det är inte långt men ändå. På vägen ringer min mamma och bankman mig och säger att allt är lugnt samt att jag får CSNpengarna imorgon WOOPWOOP!

När jag kommer hem hittar jag också Passet, lagar mat med ost och korv och har inga läxor.

Livet leker igen!