Arlanda, once again!

Arlanda, once again!

Nu sitter jag åter igen på Arlanda och väntar på ett flyg. Den här gången är det som ni antagligen vet Paris som gäller.

Sist jag var här var för nästan ett år sedan då mamma lämnade av mig för att jag skulle åka till Australien i ett helt år. Den här gången var det pappa som körde mig.

Förra gången var jag skärrad, rädd och väldigt ledsen. Det var en blandning av övervikt, kärlek och fasa som drogs över mig. Men som vi vet så löste sig allt.

Vilket jag är övertygad om att det kommer att göra igen. Därför sitter jag här just nu och är glad, entusiastisk och en smula trött. En månad hemma är inte nog men min vistelse har vart helt fantastisk och av all den kärlek som jag har kännt från vänner och familj så kan jag inget annat än att bara le och njuta av känslan att vart jag än är och vad jag än gör så har jag de där speciella människorna i mitt liv som har gjort mig till den jag är.

Nu ska jag ta och äta min sista kanelbulle för ett tag och snart borda planet. Om 9 timmar (ska sitta 5 timmar i Prag) så landar jag i vinets och sniglarnas förlovade land och börjar mitt äventyr i värledens bästa stad, Paris.

Au revoir! Tills nästa gång!